utmattande föräldrar

Jaha så har föräldrarna lämnat stan och åkt hem till sitt. Nog första gången de fått för sig att övernatta när de kommit och hälsat på. Som vanligt sätter pappa sig i teknik-mode och ska fixa och trixa en massa. Saker som jag mycket väl hade kunnat göra själv men inte orkat. Typ montera upp lampor och bygga bokhyllor. Men eftersom pappa mår bra av att göra detta, så låter jag honom. Till skillnad från mig så får han spatt av att det står något på golvet som inte är monterat och klart. Medan jag kan ha det ståendes där i veckor innan jag fixar det. Och mamma som tycker att mina saker står på fel plats rent inredningsmässigt (iaf enligt henne, hon funderar inte över att jag kanske gillar att ha sakerna där se står just nu) hon går och flyttar runt mina pinaler så man till slut inte hittar någonting. Och nej det blev definitivt inte mer logiskt - det blev ju bara mer rörigt.

Nackdelen med att ha dem sovandes här är att båda två låter som stormen Gudrun när de sover. Snarkningarna kan lyfta taket. Fast naturligtvis kan ingen av dem erkänna det. Och jag har en tvåa, det går inte att fly nånstans! Halv sex på morgonen fick jag nog och gick upp. Men det var ju elakt av mig för jag väckte ju lilla mamma när jag duschade och gjorde kaffe till mig innan jag parkerade mig vid datorn. Lustigt att du hörde mig över pappas elefantbröl?

När de for iväg hemåt igår vid femtiden tog det mig inte lång tid innan jag parkerade mig i soffan för att lyssna på tystnaden och ganska så raskt somnade. Jag som planerat att max sova en halvtimma för att sticka iväg och kolla på film inne i stan (men hade visst glömt att ställa uret att ringa) låg kvar där till midnatt. Vaknade och var uppe en timma innan jag kröp över till sängen och bäddade ner mig - och sov till 10.24 idag. Hm trött kanske?

schhhhhhhhh!

ååååå varför kan jag inte bara vara tyst ibland! (och ja jag är onykter just nu)

bussbok = snuskbok

Gårdagskvällen var tänkt som en lugn kväll hemma. Blev inte riktigt så... Efter nödsamtal satt jag på Bishops och lyssnade på en hata-killar-monolog med en hel del öl involverade. Lyckades efter ett tag styra bort från samtalsämnet och få personen i fråga på lite bättre humör (ölen gjorde nog sitt till också iofs) och när vi sen trillade bort mot apburen för att dricka upp deras dônk var humöret ganska så glatt (iaf med tanke på omständigheterna). Väl där smakade drickan inte alldeles underbart och jag fastnade med en kaffemugg med rödtjut istället som blev påfylld ett antal gånger. Framåt tretiden trillade jag in hemma och sov sen som en stock ända inpå eftermiddagen idag. Vad gör man inte för sina vänner ;)

Idag har det hunnits med ett antal koppar kaffe hos Abbas (och jo två kulor glass också) samt lite terapisamtal om hur situationen (den som diskuterades igår på Bishops alltså) ska lösas på bästa sätt.

Sen buss hem och där hade jag tänkt läsa nåt kapitel i en ny bok som införskaffats. Den lät bra på baksidan iaf när den köptes. Första kapitlet handlade mest om hur kåt personen i fråga var och att han behövde gå in på toa och (direkt citat:) "ruska tuppen". Hörde ett kvävt fniss från personen i sätet bakom mig och inser att han har hängt lite försynt framåt och också läst i min bok. Resten av bussresan låg boken nerstoppad i väskan. Planen är att fortsätta läsa allt snusket sen när jag inte har en främlings ögon över min axel.

kan man fånga hajar med pianotråd?

Sitter och tittar på Mythbusters hajspecial där de ska testa om det verkligen kan stämma att hajen i filmen Jaws verkligen hade klarat av allt den gjorde i filmen... Adam och Jamie, ni är ju underbara. Tycker dock lite synd om Buster ;)
Och jo, jag väljer att titta på detta framför JR:s dregelobjekt Paul Bettany på en annan kanal. Lätt val!

det som kändes som ösregn för mig visade sig bara vara duggregn i jämförelse med hennes ösregn

Ok jag är en virrpanna som aldrig kan bestämma mig, men nu fortsätter jag igen (efter det sedvanliga uppehållet när det snurrar för mycket bland de grå där uppe. Istället för att skriva av mig som vissa ligger jag mest och funderar utan att prata med någon... ska försöka ändra på det)

Men idag fick jag ett telefonsamtal som får mig att glömma mina bekymmer, iaf så känns de rättså små i jämförelse. Någon som jag bryr mig om ringer mig och gråter. Har råkat ut för vad jag själv råkat ut för flera gånger. Ni som känner mig väl kommer säkert att tänka på en sak direkt. Men det är inte just det som detta handlar om. Jag har varit med om mer skit, som tackolov verkar försvinna allt längre bort mot horisonten nu. Men så kommer detta samtalet. Det känns bra att jag trots allt varit öppen med mina närmaste om detta. Så när hon fick beskedet visste hon att jag suttit i samma sits. Inte mycket jag kan göra mer än att lugna och prata med henne, men jag inbillar mig iaf att det känns bättre att prata med någon som varit där. Har en resa planerad dit snart, jag finns där för dig och du finns i mina tankar. Är det något så ring bara, dag som natt. Kram, du kommer fixa det här.