my name is bond, james bond

Tiden går och jag är dålig på att skriva som vanligt... det verkar som om det går i vågor. Emellanåt så finns bloggen ofta i tankarna och sen ibland går det en hel veckan utan att det händer nåt alls. Känns lite som jag är inne i den fasen nu... men det kommer säkert ändras snart igen =)

Har varit en tuff vecka. Eller iaf för levern om man ska vara ärlig. Inte för att jag direkt upplever mig som gammal, men tragiskt nog så märks det att det faktiskt tar på kroppen att festa tre dar i veckan.

Tisdagen var det ju inte ens meningen att jag skulle ut, låg hemma i soffan och halvsov när telefontrakasserierna satte igång och (varför ska jag vara så jäkla lättövertalad??? är det för att jag nojar mig för att om jag säger nej nu så kommer de inte fråga alls nästa gång och jag kommer sluta sittandes helt ensam..? å andra sidan så vet jag ju att varenda gång jag säger ja så har jag otroligt roligt. det är bara sviterna dagen efter som är mindre roliga höhö) sen var jag på väg inåt och landade till slut på Twin som stänger två även på tisdagar. Nån drink och några öl och sen var det klart att man var på G för efterfesten där några flaskor vin snabbt försvann. Var hemma runt fem och naturligtvis mådde jag inte hallon på onsdagen när jag sen skulle iväg till jobbet.

Fredagen blev jag iväglockad till Pipes där jag inte varit hittills. Så då kunde man ju knappast säga nej, har ju flera gånger sagt att jag vill gå dit och kolla in stället. Naturligtvis blev det en 7helsikes kväll/natt med vidaregång till Twin (som ju som sagt stänger två, Pipes stängde redan ett tyvärr), och sen tre olika efterfester med jävligt roliga (läs: störda) människor. Somnade runt åtta på morgonen.

Lördagen hade ju Buddha himself sitt 35årspartaj, vilket jag lovat sedan länge att gå på. Men scheisse vad jag mådde kasst innan. Speciellt som vi var tvungna att ta en A6-vända innan på dagen innan glasbanken stängde. Sov kanske en timma på förmiddagen och sen två till på eftermiddagen innan det var dags igen. Väl där var det visst Singstar som gällde och tillochmed jag blev tilltvingad micken och fick sjunga (och det händer fanimej inte ofta, ok skråla kan jag göra men sjunga ordentligt? nja, kom fram till att jag mest lät som Bert-Åke Varg (!)) Sen försvann folk åt lite olika håll och vi landade på O'Learys där vi glatt stuffade runt på dansgolvet (stort tack till H som fixade före mig i kön när jag var lagom toadesperat). Träffade en jäkligt trevlig engelsman också, som tro det eller ej hade jobbat på Scotland Yard lite innan han kom till Svedala.

Dagen idag har spenderats med en fika med Mr. Scotland Yard på eftermiddagen, och nu ikväll filmmys på Torpa med densamme!