gärna svart eller vitt - bara inte mera grått

Redan uttråkad... undrar egentligen vad som ska behövas för att jag ska fortsätta tycka att någon är intressant. Efter att man träffats några gånger så slutar det alltid med att jag inte bryr mig ett smack. Så även denna gång. Fast för att vara ärlig så fanns där knappt ens en tillstymmelse till pirr i magen denna gång heller. Verkar inte vara kapabel till det i det långa loppet. Mr X brände visst slut på allt sånt. Trots att åren trillat på sen dess så finner jag det supersvårt, för att inte säga omöjligt, att ens låta mig känna nåt. Fan när jag läser den meningen nu så låter det ju hemskt. Men sant. Och mina nära vänner vet hur sällan (om nånsin) jag pratar om nån speciell. S fick höra lite sist vi sågs (fast då var jag mest full ska tilläggas, och då överdriver man en hel del om hur man känner) och var uppenbart förvånad: "oj, har nog aldrig ens sett dig sån innan". Nä, och troligtvis aldrig igen. Och JL, vad jag sagt till dig om att jag avundas dig... du vet om vad - det gör jag fortfarande! Fan är nog världens mest känslokalla person. Är så trött på det nu! Men vad gör man. Deppinlägg idag, sorry.