malte loves me too

Börjar bli lite lagom trött på att vara sjuk nu. Det började på nyårsdagen då jag (som jag trodde) hade världens grymmaste bakfylla. Det visade sig ju senare att anledningen till att det kändes så jävligt inte enbart berodde på all öl som konsumerats under den tidigare kvällen och natten, utan också på att en saftig förkylning hade satt in. Resultatet blev då dubbelt så mycket huvudvärk, allmän led- och muskelvärk och hängighet. Detta mildrade sig sedan efter några dagar som förkylningar i allmänhet brukar göra. Men det har aldrig riktigt släppt, näsan och halsen har envisats med att stanna kvar i träsket (över två veckor nu ju... blä hata).
När jag så vaknade i em (hade jobbat natten och sen sovit, så inbilla er inte att jag är lat... ok det är jag ju visserligen det också men... fan, så var inte fallet just här iaf) hade förkylningen (härmed döpt till Malte, för så vitt jag vet är alla Maltar ena riktiga jävlar (om du heter Malte och är snäll på riktigt så får du väl blunda och försöka att inte ta åt dig)) bestämt sig för att "ja men vi kör väl lite till". Malte tyckte att feber, huvudvärk, ont i kroppen, ont i halsen, hosta och generellt nedsatt allmäntillstånd var rätt väg att gå (vilket också leder till allmän gnällighet från min sida, vilket ni säkert redan märkt också). Tack Malte.
Så planen att gå ut och svänga sina lurviga och svinga några bägare med Johanna ikväll sket ju sig rättså grovt. Men som den underbara människa hon är så kom hon istället över till mig och lyssnade på mitt ynkande och sällskapade lite. Tv-kväll (jaja vuxenvarning, vi tittade på På spåret) var inte helt fel det heller, så egentligen gör inte den missade utekvällen nåt. Det var sällskapet som var poängen och det fick jag ju ändå.

Nu ska jag gå och lägga mig och tillverka en snorpöl på kudden. Och snarka lite också (ännu ett bidrag från Malte - jag drar timmerstockar! Jenny loves me haha).